Vilka länder förbjuder evangelisation? Här är några av världens hårdaste restriktioner

I flera länder kan den som berättar om kristen tro riskera böter, fängelse eller värre. Men det finns ingen enkel lista över länder där all evangelisation är förbjuden. Lagarna riktar sig ofta mot mission bland majoritetsbefolkningen, religionsbyten, oregistrerade samlingar eller spridning av religiöst material.

Ett förbud kan se ut på flera sätt

Ordet evangelisation kan beskriva allt från ett privat samtal till en offentlig kampanj. Därför är det viktigt att skilja mellan olika slags begränsningar.

I vissa länder förbjuder lagen uttryckligen spridning av andra religioner än statsreligionen. I andra är det förbjudet att försöka få någon att byta religion. På ytterligare håll tillåts endast verksamhet inom statligt registrerade samfund. Det finns också länder där lagtexten är oklar men där säkerhetstjänst, polis eller extremistgrupper gör kristen mission livsfarlig i praktiken.

Följande översikt är därför inte en fullständig lista över alla länder med begränsningar. Den visar några av de tydligaste och mest uppmärksammade exemplen.

Maldiverna: annan religionsspridning är ett brott

På Maldiverna är islam statsreligion och medborgare måste vara muslimer. Att sprida någon annan religion än islam är kriminaliserat. Enligt USA:s rapportering om internationell religionsfrihet kan överträdelsen leda till två till fem års fängelse eller husarrest.

Det gör offentlig kristen evangelisation olaglig. Utländska besökare kan under begränsade former utöva sin tro privat, men får inte missionera bland befolkningen.

Saudiarabien: ingen offentlig icke-muslimsk religionsutövning

Saudiarabien förbjuder offentlig utövning av andra religioner än islam och tillåter inte icke-muslimska gudstjänstlokaler. USCIRF beskriver landets religionsfrihetsläge som särskilt allvarligt.

Kristna migrantarbetare kan i vissa fall samlas diskret i privata miljöer, men offentlig evangelisation och försök att sprida kristen tro innebär stora risker. Gränsen mellan vad myndigheterna betraktar som privat och offentligt kan dessutom vara osäker.

Afghanistan: evangelisation är i praktiken omöjlig

Efter talibanernas maktövertagande finns inget fungerande skydd för den som lämnar islam eller öppet bekänner kristen tro. Konvertiter lever i hemlighet, och offentlig evangelisation kan utsätta både evangelisten och den som lyssnar för extrem fara.

Här är det missvisande att enbart fråga efter en paragraf som förbjuder gatupredikan. Det rättsliga och samhälleliga systemet gör öppen kristen mission i praktiken omöjlig.

Nordkorea: all självständig kristen verksamhet kan bestraffas

Nordkoreas stat tillåter inte fri och oberoende religionsutövning. Innehav av en Bibel, hemliga gudstjänster eller kontakt med kristna nätverk kan medföra mycket hårda straff. Någon laglig möjlighet att bedriva fri offentlig evangelisation finns i praktiken inte.

De kyrkobyggnader som staten visar upp i Pyongyang innebär inte att medborgare i allmänhet kan starta församlingar eller sprida evangeliet fritt.

Iran: särskilt farligt att evangelisera bland muslimer

Iran erkänner vissa historiska kristna minoriteter, men verksamheten är noggrant kontrollerad. Evangelisation på persiska, husförsamlingar med konvertiter och arbete riktat till muslimer kan leda till gripanden och åtal med hänvisning till bland annat nationell säkerhet.

Det är alltså inte all kristen närvaro som är förbjuden. Restriktionerna slår särskilt mot konvertiter och kristna som förmedlar tron utanför de erkända minoriteternas egna grupper.

Algeriet: mission och oregistrerade kyrkor begränsas

Algerisk lag reglerar icke-muslimsk religionsutövning och förbjuder metoder som syftar till att förmå en muslim att byta religion genom vissa former av påverkan eller erbjudanden. Myndigheter har också stängt kyrkor med hänvisning till att de saknat godkännande.

Kristen tro är inte förbjuden i sig, men kombinationen av registreringskrav, lagstiftning om religionsbyte och myndighetsåtgärder har kraftigt begränsat evangelisation och församlingsliv.

Nepal: det är tillåtet att tro, men inte att omvända någon

Nepals grundlag beskriver landet som sekulärt, men förbjuder handlingar som syftar till att omvända någon från en religion till en annan. Strafflagen används mot kristna som anklagas för proselytism.

En person får själv byta tro, men den som anses ha medverkat till förändringen kan bli åtalad. Det skapar en svår gränsdragning mellan frivilligt religionsbyte och förbjuden evangelisation.

Indien: ingen nationell totalförbjudning

Indien har inget rikstäckande förbud mot kristen evangelisation. Däremot har ett växande antal delstater antagit så kallade anti-konverteringslagar. De sägs rikta sig mot omvändelser genom tvång, bedrägeri eller otillbörliga förmåner, men kritiker menar att vaga formuleringar och anmälningskrav kan användas mot vanlig kristen verksamhet.

Förutsättningarna skiljer sig därför kraftigt mellan olika delar av landet. Att beskriva hela Indien som ett land där evangelisation är förbjuden blir för kategoriskt.

Kina: bara statligt kontrollerade ramar

I Kina måste religiösa grupper verka inom ett omfattande system av registrering och statlig kontroll. Oregistrerade husförsamlingar, religionsundervisning för barn, utländsk missionsverksamhet och digital spridning kan möta ingripanden.

Officiellt erkända kyrkor finns, men det betyder inte att fri evangelisation är tillåten. Möjligheten att sprida kristen tro beror på vem som gör det, var det sker och om verksamheten är godkänd av staten.

Religionsfrihet omfattar rätten att dela sin tro

Enligt artikel 18 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna har var och en rätt att byta religion och att ensam eller tillsammans med andra ge uttryck för sin tro, offentligt eller enskilt. När stater förbjuder fredliga tros­samtal eller bestraffar frivilliga religionsbyten begränsar de därför en central del av religionsfriheten.

Utvecklingen kan förändras snabbt. Den som planerar en missionsresa bör aldrig använda en allmän internetlista som säkerhetsbedömning, utan kontrollera aktuell lagstiftning och ta råd från organisationer med kunskap om landet.

Källor: USCIRF:s landöversikter, USCIRF om Saudiarabien, USA:s rapport om religionsfriheten på Maldiverna, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, International Commission of Jurists om Nepal