Kyrkan måste vara större än blockpolitiken

Valet är över. Några gläds åt resultatet, andra känner oro eller besvikelse. Men församlingens uppdrag avgörs inte av vilken regering som bildas. Kyrkan tillhör inte höger eller vänster. Den tillhör Jesus.

Kristna får engagera sig politiskt, rösta och ta ansvar för samhället. Politiken har en viktig men begränsad uppgift. Den kan skapa lagar, upprätthålla ordning och forma samhällets villkor, men den kan aldrig ersätta kyrkan eller förvandla människans hjärta.

Kyrkans grund får därför inte hämtas från partiprogram, opinionsmätningar eller politiska ideologier. Vi står upp för Guds ord, oavsett vilken politisk vind som blåser.

Att kyrkan är större än blockpolitiken betyder inte att den ska vara tyst eller värderingslös. Tvärtom behöver den tala tydligt. Men den ska göra det därför att Gud har talat, inte därför att ett visst parti råkar säga samma sak.

När politiken sätter spelreglerna

Risken med politiskt engagemang uppstår när kyrkan börjar spela efter politikens regler. Då delas människor snabbt upp i vänner och motståndare. Den egna sidan ska försvaras och den andra misstänkliggöras.

När detta tänkande flyttar in i församlingen hamnar lojaliteten lätt fel. Politiska allierade ursäktas när de handlar fel, medan motståndare avfärdas oavsett vad de säger.

Jesus sa till Pilatus: ”Mitt rike är inte av den här världen” (Joh 18:36). Guds rike hämtar inte sin auktoritet, identitet eller kraft från världens politiska system. Kyrkan behöver därför kunna stå fri från både staten och de politiska blocken.

Akta er för surdegen

Jesus varnade sina lärjungar: ”Se upp och akta er för fariseernas och saddukeernas surdeg!” (Matt 16:6)

Lärjungarna förstod senare att Jesus talade om deras undervisning (Matt 16:12). Fariseerna förknippades med religiös stränghet och självrättfärdighet. Saddukeerna tillhörde eliten och stod nära den religiösa och politiska makten.

Surdeg börjar i det lilla men påverkar till slut hela degen. På samma sätt kan politiska ideologier och maktens sätt att tänka gradvis påverka kyrkans språk, prioriteringar och förkunnelse.

Därför måste vi pröva allt mot Guds ord. Kyrkan får aldrig låta partilojaliteten bli starkare än troheten mot Jesus.

Be för den regering som bildas

Nu börjar det verkliga arbetet efter valet.

Paulus uppmanar oss att be för kungar och alla som har makt, så att människor kan leva ett lugnt och tryggt liv (1 Tim 2:1–2). Den uppmaningen gäller även när landet styrs av människor vi inte har röstat på.

Vi ber att de som får ansvar ska handla med vishet och använda sin makt på ett rätt sätt. Att be för en regering betyder inte att vi godkänner allt den gör. Kyrkan ska kunna uppmuntra det som är gott och säga ifrån när makten går i fel riktning.

Men vår hållning får inte präglas av bitterhet eller förakt. Vi respekterar uppdraget, ber för dem som bär det och fortsätter samtidigt att stå fast vid Guds ord.

Kyrkans uppdrag står kvar

Regeringar kommer och går. Politiska majoriteter förändras. Kyrkans uppdrag består.

Vi fortsätter att predika evangeliet, göra lärjungar och leva troget efter Bibeln. När teologiska frågor hamnar i den politiska debatten ska vi tala tydligt, men vi gör det som Jesu efterföljare och inte som språkrör för ett politiskt block.

Kyrkan får aldrig bli ett partihögkvarter med lovsång. Vårt budskap är större än ett valmanifest och vårt hopp vilar inte på en regering.

Valet är över. Nu fortsätter bönen, evangelisationen och arbetet för samhällets bästa. Jesus är fortfarande Herre och kyrkan är fortfarande kallad att göra honom känd.